Hurra!

Att vara sig själv är ett sånt jävla hurra-begrepp.

- Kom ihåg att vara dig själv bara.
- Hurra, vad klokt!

Problemet är bara att inte en jävel vet vad det betyder.

Var dig själv. Nu. Erkänn att du blir stressad, och tänker att "Jo, men nu är jag nog ändå mig själv. Tror jag. Ingen ser ju ändå."

Vad känner du exakt i denna stund, oavsett huruvida du tycker att det är ok eller inte. Just nu. Känn efter. Tänk inte efter. Känn efter. Säg det högt för dig själv, eller till nån annan stackare som sitter i närheten.

Jävligt kul om du sitter på ett café med din laptop just nu. "Jag känner mig lite stressad". Jag kan se din bordsgrannes förvånade min över kaffekoppen, och den besvärade tvekan som följer på det när han/hon inte vet vad de ska svara. "Undrar om det är en sån där galning som de släppt ut från dårhuset under nedrustningsåren och som slår folk med järnrör, eller kör in i gamla stan med bilen lite för fort. Bäst jag är trevlig och låtsas som ingenting. Vill bara inte att galningen ska tro att det är ok att konversera sen. Måste förmedla budskapet att jag är trevlig, men att vi inte ska prata mer. Om jag kollar på klockan, eller ned i tidningen kanske.." Ja, jag vet, jag spårade ur lite grand där..

Hur som helst. Det enda jag ville säga var att tänk om.. tänk om det är just dina impulser och känslor som är du. Om att vara sig själv betyder att det är ok att ha just exakt precis den känsla som du har just exakt precis just nu. Ja, då vore det egentligen ganska lätt att vara sig själv. Om man bara vågar tänja på normen lite grand och faktiskt öppna käften och förmedla vad man känner.

Här är det på sin plats med ett: Tack som fan Björn! Jag älskar dig!